Alla barn ska ha möjlighet till skola
Oberoende av var i världen ett barn föds bör möjligheten till utbildning ges. Enligt barnkonventionen ska varje barn ha möjlighet till fritid, lek och trygghet. Det vill vi väl alla att barn ska ha?
Men vi lever i tider då länder minskar på sitt bistånd till låginkomstländer.
Om det fortsätter så, då beräknar UNICEF att 6 miljoner fler barn kommer att vara utanför skolan i slutet av 2026, 30 % av dessa i humanitärt svåra förhållanden.
Idag enligt är 272 miljoner barn utanför skola. Närmare 70 procent av världens tioåringar kan inte läsa en enklare text eller räkna ett tal.
Många barn som lever i fattigdom i Tanzania tvingas arbeta, ofta i riskfyllda miljöer. De är även mer oskyddade från våldshandlingar, speciellt flickor. Barn som inte får gå i skola riskerar att stanna kvar i fattigdom och fastna i en negativ spiral som det blir svårt att ta sig ur och fattigdomen går vidare från generation till generation. Utbildning behövs för att bryta den fattigdomscykeln
Antalet inskrivna barn i skolan har under senare delen av 1990-talet ökatt. Men det betyder inte att läs- och skrivkunnigheten ökat. Det ledde också till för få klassrum och för få lärare. Barnen är på olika nivåer kunskapsmässigt trots samma ålder. Många barn droppar av när den obligatoriska skolutrustningen bör införskaffas. Skolan är gratis men skolutrustning obligatorisk.
Staten Tanzania har ett högt fattigdomsindex och lokala myndigheter klarar inte av att täcka behovet av stödåtgärder. Därför är organisationer som Ni Hekima Pekee Organisation (NIHEP) och andra samhällsbaserade organisationer så oerhört viktiga. Onesmo Kajuna noterade år 2010 det höga antalet ”day street children” i utsatta bostadsområden i Mwanza- barn som inte går i skolan men bor hos någon vuxen som kan vara ensamförälder, far-, morförälder eller annan släkting. Kajuna grundade NIHEP i Tanzania och undertecknad grundade Mwembe r.f. i Finland.
Mwembes huvudsakliga uppgift är att samla in medel till verksamheten. Ni Hekima Pekee jobbar på det lokala planet. De kan den kulturella kontexten och vet vilka åtgärder som fungerar.
NIHEP’s verksamhetsformhar under åren förändrats. De jobbar mer långsiktigt och på alla nivåer i samhället, i samarbete med bland annat skolor, socialarbetare och polismyndigheten med följande program:
- Livshantering för flickor i klasserna 5-6 i Sahwa Primary School med ämnen som reproduktiv hälsa, självkänsla, jämställdhet, tabun med mera
- Stödverksamhet för barn med speciella behov, deras föräldrar och lärare
- Program för gott föräldraskap (barnskydd)
- Mikrokrediter till unga entreprenörer
- Startpaket och uppföljning i extremt utsatta familjer
Det sistnämnda är enda programmet där det ges “hand-outs” alltså stöd i form av ett basförråd av mat, madrasser och kokkärl.
Att stödja vårdnadshavare till möjlighet att stödja sina barn till skola är bästa sättet.
Det behöver jobbas på alla fronter.
Skolorna ska ha rent vatten, separata toaletter för flickor och pojkar, att skolan ska hålla en hög kvalitet på undervisningen och att utsatta barn får extra stöd. Skolgårdarna bör vara trygga och ha plats för lek och idrott. Det är inte alltid fallet och därför är också stödet till lokala organisationer som jobbar med att förbättra skolmiljön oerhört viktiga.
Vad ger skolan för barnen annat än kunskap?
Vid 7 års ålder börjar barn söka svar på frågor och skapa drömmar. Skolan ger en rutin i vardagen, den väcker drömmar och inspirerar barn och ungdomar i låginkomstländer till förändring. Utbildning, som vi hos oss tar för given, ger hopp om en framtid för barn i andra delar av världen.
Alla barn ska få drömma om en framtid – bara det är värt att jobba för.
Bilden är en arkivbild från en skolsession med NIHEPs Amalath Husseini och dåvarande volontär/nuvarande styrelsemedlem Martina Eriksson